Bloggens nye medarbetare J-Å Krantz var på Trädgårn i Göteborg och såg heavy metal-bandet Manowar under onsdagen. Här är hans reflektioner efter spelningen.
Man kan enkelt beskriva detta med att Manowar levererar och ger fansen vad de vill ha. Men givetvis ska vi inte vara så enkla. Manowar är ett band som enligt min utsago efter denna konsert spelar allt för sällan i Sverige. Detta trots att man ivrigt flirtar med den nordiska mytologin och mer eller mindre varje text behandlar ju det ämnet och stolthet i krig. Men det är bandets image och man håller mycket hårt på den, med all rätt.
Hur var det då i Göteborg? Jodå man inleder med låten Manowar och sen är det bara en enda lång till fansen. Man spelar alla låtar från skivan Battle Hymns (Jag tror jag räknade in alla) . Detta gör att man tillfredställer fansens begär av Manowar på ett imponerande sätt med mycket god metall. Konserten är mycket jämn och har egentligen inga partier som är svaga. Det som imponerar är bandets energi då konserten är mer eller mindre utan paus. Trummisen som enligt utsago är ny hamrar på oavbrutet och avverkade nog mint ett Göteborgsvarv denna afton.
Men var allt bra? Ja nästan. Vi pratar om musiker i absolut toppklass som gör vad de ska. Dock är ett skrikande gitarrsolo inte speciellt intressant när man på grund av ljudnivån inte kan urskilja de olika tonerna. Likaså är bassolot som blir till ett enda brölande. I vissa stunder är ljudnivån tack vare basen onödigt hög. Men en kväll som detta kan man låta det vara. Det blir bra ändå.
Vad var bäst då? Jag tycker det är mäktigt när mer eller mindre hela publiken står och sjunger med i Hail and kill, Fighting the world, Hand of doom och framför allt Kings of metal. Den sistnämnda får ses som kvällens absoluta höjdpunkt. De 15 milen hem kändes ganska lätta kan jag säga.
Betyg 4/5. J-Å Krantz
Hail
SvaraRaderaTyckte spelningen var fantastisk!
Battle Hymn låtarna helsköna och massor av klassiska Manowar-låtar.
Så gött o se dom på hemmaplan igen!