Bloggens recencent Tony Bergkvist tycker till om Whitesnake och deras nya platta "Forevermore"
En behaglig känsla sprider sig i kroppen när man lyssnar på Whitesnake, och nya plattan "Forevermore" är inget undantag. Det är skönt avslappnad rock med ett sound som är nästan identiskt med det klassiska Whitesnake från 1987, trots att endast David Coverdale är kvar. Hårfagre Coverdale, som i år blir 60!!!, har fortfarande en bra rockröst även om styrkan har avtagit en del med åren. Men det är nog ändå hans röst som ger mig känslan av varm sommarkväll, kall pilsner och ljummen flintastek.
"Forevermore" inleds med låten "Steal your heart away" som är en bluesig rocklåt, med mycket tungt gitarrsound och munspel!, som höjer låten till en av de bästa som bandet gjort sedan storhetstiden. Nästföljande två låtar är klassiska hårdrockslåtar med typisk Whitesnake stämpel.
Första balladen kommer som låt nr. 4 och om man, som jag, tycker att ballader kan vara lite tråkiga, så behöver man inte oroa sig i det här fallet. Whitesnake kan göra ballader och skivan innehåller, inte oväntat, några stycken som alla håller hög klass. Ett ypperligt exempel är titelspåret, sista låten, som är en väldigt finstämd och nedtonad låt där elgitarrerna inte kommer fram förrän i slutet av låten. "Tell me how" är ytterligare en låt som förtjänar ett eget omnämnande, riffet är suveränt.
Texterna handlar som vanligt om en massa "Love" hit och "Oh Baby" dit, men eftersom det är Whitesnake så är dom väl förlåtna, för annars vore det väl inte Whitesnake?!!!! Jag utnämner härmed detta till årets bästa album hittills, och klämmer faktiskt till med en 5:a, toppbetyg alltså, till "Forevermore"!
Låtlista.
1. Steal your heart away
2. All out of luck
3. Love will set you free
4. Easier said than done
5. Tell me how
6. I need you (Shine a light)
7. One of these days
8. Love and treat me right
9. Dogs in the street
10 Fare thee well
11. Whipping boy blues
12. My evil ways
13. Forevermore
0 kommentarer:
Skicka en kommentar