fredagen den 29:e juli 2011

Recension: Symphony X - "Iconoclast"



Progressiv Metal är nog det jag gillar bäst just nu. Tyvärr så är det ganska sparsmakat med bra band i genren. Javisst finns det band som rör sig i området, men de flesta faller, enligt mig inom Power-Metal genren. Därför är det extra roligt att få recensera denna skivan. Symphony X ÄR prog-metal! Likväl som Dream Theater är prog-metal. Man är faktiskt lite skraj när man klickar igång öppningsspåret, tillika titellåten “Iconoclast”. Snart blir jag lugnad. Efter ett intro släpper grabbarna loss. Knepiga takter, skumma piano trudelutter, goth-körer, smattrande dubbla baskaggar och Mr Romeos kliande gitarr…. Hemma!

Vi som hört Russell Allens plattor med Jorn Lande vet att han fortfarande kan sjunga. Här bevisar han det ånyo. Det skall bli mycket intressant att höra vad Allen kan skapa tillsammans med Mike Portnoy i det nya bandet de bildat tillsammans.
Produktionen (signerad Michael Romeo) är krispig och fet på samma gång. Keyboards ges utrymme jag blir mycket glad åt, samtidigt som gitarr-riffen är stenhårda.

Vi serveras en omelett av metal och prog som jag inte upplevt inom denna genre sedan Shadow Gallery‘s “Room V”, och det säger en hel del (för de som känner mig, framför allt). Det finns även de givna Speed-Metal partierna i låtar som “Bastards of the Machine (min favvo på plattan) och “Light up the night”. Klassisk metal finns representerad i låtar som “Heretic” och “Dehumanized”.

Och för dem av er som är rädda att Michael Romeo skall flippa ut a’ la Malmsteen… LUGN! Han gitarr-onanerar en del (men det vill vi ju ha ifrån honom) men fokus ligger helt klart på melodier och riff. Jag är såå nära att sätta en femma på denna plattan… Det som hindrar mig är väl… tja… jag inväntar vad Mr Portnoy skall släppa nu när han gjort sig fri från DT’s kedjor.


Betyg: 4,5 / 5

/Marcus Bengtson

LÅTLISTA
1. Iconoclast
2. The End Of Innocence
3. Dehumanized
4. Bastards Of The Machine
5. Heretic
6. Children Of A Faceless God
7. Electric Messiah
8. Prometheus I Am Alive
9. When All Is Lost

6 kommentarer:

  1. Bra skiva, helt klart - men för egen del tycker jag ändå att det är ett snäpp sämre än föregångaren "Paradise Lost", en av de starkaste skivorna på hela det året.
    Fast det är klart.
    En sån fullträff är måhända inte helt enkel att följa upp...

    SvaraRadera
  2. Paradise Lost var sååå bra! Men i mina öron låter detta bättre... faktiskt....

    SvaraRadera
  3. jädra bra recension!

    /tony

    SvaraRadera
  4. Hahaha! I guess we have to agree to disagree om denna, "Chief Rebel Angel" ;-)

    SvaraRadera
  5. Haha, så är det väl.
    Kryddan som förhöjer hårdrockarens liv.
    Diskussionen om vilken skiva som EGENTLIGEN är bäst!

    SvaraRadera