Recension: YES - "Fly From Here"

Här kommer en recension av YES nya platta "Fly From Here" skriven av bloggens recencent Marcus Bengtson.

Yes utan Jon Anderson, fungerar det? Det gjorde det på "Drama" (1980) tack vare geniet Trevor Horn. Det fungerar på "Fly From Here" (2011) tack vare samme man. Trevor Horn, som producerat detta alster, har satt sitt distinkta märke på Yes nya platta. Det hörs inte bara i produktionen utan även i hur Andersons ersättare, den ypperliga Benoit David, hanterar sången. David har alltid låtit bra när han sjungit med Yes-tributebandet "Close to the edge" men här når hans röst nya höjder.

Den största behållningen på "FFH" är i mina öron titelspåret. Ett magnum opus i 5 delar (plus ouvertyr) som låter hela bandet ta ut svängarna ganska rejält. Vi serveras taktbyten, fläskiga ljudmattor och små-skruvade Steve Howe solon "en masse". "Life on a filmset" låter som något som kunde varit med på "Tormato" (1978) och här låter David kusligt lik mannen han ersätter.

Som Yes-fan blir man också väldigt glad när, nyss nämde, Howe plinkar loss på en akustisk gitarr. På "FFH" får vi detta lystmäte genom spåret "Solitaire". Det är inte "The Clap" men nästan.

Finns det då inget dåligt med denna platta? Jo, en svag låt finner vi i "The man you always wanted me to be" och det saknas en lite tyngre låt á la Trevor Rabin och "Union" (1991) plattan. Små invändningar kanske, men tillräckligt för att inte dela ut högsta betyg.

Betyg: 4/5

/Marcus

LÅTLISTA
1. Fly from here –Overture
2. Fly from here-Pt. 1 We can fly
3. Fly from here-Pt. 2 Sad night at the airfield
4. Fly from here-Pt. 3 Madman at the screens
5. Fly from here-Pt. 4 Bumpy ride
6. Fly from here-Pt. 5 We can fly
7. The man you always wanted to be
8. Life on a film set
9. Hour of need
10. Solitaire
11. Into the storm