Här kommer ytterligare en recension av Journey och deras nya platta "Eclipse". Den här gången är det Tony Bergkvist som skrivit ett omdöme. Av många, det mest efterlängtade albumet i år, speciellt för den här bloggens målgrupp.
Själv har jag inte riktigt fattat hypen kring Journey. Visst har de några hits i bagaget, ett par odödliga klassiker rent av, men de har ju några år på nacken. Det kan vara det förra albumet som skapat höga förväntningar, eller möjligtvis sångaren Arnel Pineda, som låter väldigt likt Steve Perry (-Pinedas röst har dock mognat en aning sedan förra plattan och fått mer av en egen karaktär vilket jag tycker är positivt-), som ger förhoppningar om en ny storhetstid för Journey.
Själv tyckte jag att förra skivan ("Revelation") var sådär, inte dålig men heller ingen klassiker.
"Eclipse" öppnar med "City Of Hope", en låt med stark refräng och som bandet använt för att marknadsföra sitt album. Det är en låt som skapar höga förväntningar på resten av plattan, även för mig. Ett intensivt riff på gitarren grundar låten och harmoniserar med sången klockrent, några temposkiftningar i slutet gör låten ytterligare intressant och är på det hela taget en ganska typisk Journey låt.
Sen blir det tyvärr lite för långrandigt och väldigt pretentiöst. Det är inga lättillgängliga poplåtar som man kanske hade hoppats, ingen "Anyway You Want It".
"Edge Of The Moment" låter stundtals som hämtad ur en Lloyd Webber musikal och "Chain Of Love" påminner en del om Magnum. "Tantra", återigen en Lloyd Webber liknande sak.
De två nästa låtarna "Anything Is Possible" och "Resonate" är väldigt lika, och lite småtråkiga.
"She´s A Mystery" börjar som en bra feelgood låt, men själva lyftet som man väntar på inträffar inte och efter 6.40 är man ganska less.
"Human Feel" är, äntligen, en låt som får mig glad igen, lite Rock´n´Roll känsla där, härlig rytm och groove. "Ritual" håller kvar leendet på mina läppar, det är Journey som jag förväntat mig, lite popigare och inte så pretentiöst. "To Whom It May Concern" skulle göra sig bra i en schlagerfinal, men utan vinstchanser. "Someone" är en bra Journey låt, varken mer eller mindre, och slutligen, "Venus", en instrumental låt som avslutar plattan med ett - Jaså, blev det inte bättre än så, intryck!
Då har jag gått igenom hela plattan, låt för låt, och kan inte annat än att hålla med Lars - som recenserade plattan tidigare i veckan - det är alldeles för pretentiöst, långrandigt och överproducerat.
Melodicrock.com gav "Eclipse" 100% i betyg, Lars gav den en tvåa! Det ger mig lite funderingar om hur mitt betyg ska bli, men om jag tänker så här; hur kommer den här Journey plattan att stå sig i framtiden??? Och svaret är att "Eclipse" kommer inte att räknas in bland klassikerna, "City Of Hope" platsar på en Best Of skiva, men resten av låtarna kommer att falla i glömska ganska snart!
Jag ger betyget 3/5, snäppet högre än Lars betyg, och det enbart för att plattan har musikaliska kvaliteter som är i världsklass.
