Det finns många anledningar till varför man plötsligt kommer på att rota efter någonting speciellt i skivsamlingen. Den här gången föll det sig så att jag råkade läsa att Tommy Shaws mamma nyligen hade gått bort. Plötsligt slog mig att jag någonstans hade, som jag mindes det, en riktigt bra platta med honom ifrån åttiotalet någon gång. Och som jag trodde fanns den där till slut, Ambition ifrån 1987.
Denne smått legendariska gitarrist har hållit på sedan mitten på sjuttiotalet i band som Styx, Damn Yankees och Shaw-Blades. Utöver det har han gjort fem soloplattor och det här är den tredje, som enligt mitt tycke den bästa.
Låt mig berätta en historia ifrån den tiden när plattan var alldeles färsk.
Med mitt ganska färska körkort i fickan och med en lånad bil begav jag mig ut på vägarna, med siktet inställt på en större stad i Mellansverige. I bilstereon trycks den nyligen inspelade kassetten in. Ja den här upplevelsen utspelar sig innan cd-spelarnas intåg i bilradioapparaterna. En del läsare kanske inte ens har spelat ett kassettband någon gång och det ska ni möjligen vara glada över, för vem har inte svurit långa ramsor över tilltrasslade och obrukbara favoritband? Med en ungdomligt oförstånds tunga gasfot och pilotbrillorna på näsan värmer jag upp mina stämband till No Such Thing, en riktig rockrökare där gitarren får jobba hårt. Några kilometer senare är det dags för Dangerous Game, lite lugnare med härliga keyboards och snygg körsång. Eftersom repeat-knappen inte var uppfunnen än, fick jag snällt hålla fingret på återspolningen om och om igen för att lyssna på en av de bästa balladerna som har gjorts, Eversince The World Began. Att trumma med på ratten till den underbara basgången i Love You Too Much, kändes som den mest naturliga saken i världen. Hur det sen lät eller om det ens var i takt spelade mindre roll. När min resa efter ungefär en timma närmade sig sitt slut och en viss heshet börjar göra sig påmind, spelas de sista tonerna av Lay Them Down. Väl framme trycks kassetten ut igen och stoppas ned i fickan för att få spelas upp för mitt väntande sällskap. Måste jag säga att det blev en fortsatt kanonhelg?
Så även om orsaken till mitt återfinnande av en bortglömd raritet egentligen var en tråkig nyhet, kom det att bli en trevlig stund för mig i alla fall. Tommy Shaws Ambition är en riktigt bra AOR-platta som jag verkligen kan rekommendera. Det här kanske inte var så mycket till recension men ibland är det bara härligt att få drömma sig tillbaka en stund.
För övrig fyller cd-skivan 30 år den 17:e augusti och den allra första plattan som trycktes var ABBA´s, The Visitor. Men den medieformen verkar gå samma öde till mötes som kassettbandet. Och vad gör väl det, det digitala formatet är ju onekligen smidigt, speciellt i bilen.
/Lars
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar