måndag 16 oktober 2017

Recension: Kansas - "Leftoverture Live and beyond"



Tja, såhär kan man ju också göra... men det är inte rätt. Amerikanska legenderna Kansas ställde i somras in sin Europaturné, och med detta sin efterlängtade spelning på Sweden rock festival. Den officiella anledningen var det rådande terrorhotet mot Europa. Sverige ansågs tydligen inte "säkert" att vistas i. En märklig anledning kan man tycka med tanke på USA's vapenlagar, skolskjutningar och festivalmassakern häromsistens i Texas. Istället får vi nu en fet livedubbel som "plåster på såren".

För den oinvigde kan berättas att Kansas har härjat runt sedan 1974, sålt 30 miljoner plattor samt haft två duktiga hits i "Carry on wayward son" och "Dust in the wind" (båda naturligtvis representerade här). Jag tillhör de ofrälsta, har under årens lopp lyssnat högst sporadiskt och får därför behandla materialet på denna liveplatta därefter. Däremot bevittnade jag Kansas live på Sweden rock festival senast det begav sig 2011. I år firar genombrottsplattan "Leftoverture" 40. Lejonparten av nämnda album avhandlas, dock inte i kronologisk ordning.

"Icarus II" och "Icarus (Borne on wings of steel)" är två mastodontpjäser som hänger ihop och inleder på ett förträffligt sätt. "Point of know return" är ett poppigt och piggt nummer med en trevlig fioltruddelutt i de upplyftande refrängerna. Påföljande ”Paradox” är också en trevlig, proggig (och lagom lång) komposition. ”Section 60” avslutar skiva no 1 på ett stämningsfullt sätt.

Andra höjdpunkter är Purpleska och riffglada "Rhythm in the spirit" med snygga körer och skön refräng, skönt poppiga ”Opus insert” och ”Questions of my childhood” samt naturligtvis "Carry on wayward son" som blivit en evergreen för gemene man. En låt som alla sjunger med i och som många inte har en aning om att det är en Kansas låt. 

Tyvärr är det också gott om tråkigheter. "The Wall" är t ex en såsig och trist historia. ”Dust in the Wind” må av vissa anses vara en ikonisk klassiker. Personligen somnar jag nästan av uttråkning. "Magnum opus" verkar, med sina dryga 10 minuter, bara gå ut på att varje bandmedlem ska få leka av sig på respektive instrument.

Kansas är ett progressivt och ecklektiskt band. De kräver mycket av lyssnaren med låtar som ofta är mellan sju och dryga tio minuter långa. David Ragsdales fiol är ett ständigt närvarande inslag i musiken, take it or leave it. Själv har jag aldrig varit något större fan av stråkinstrument i förgrunden i rockorienterad musik. Det förekommer, som brukligt i progressiv musik, duktigt med instrumentala passager i form av olika mellanspel, solon och stick. Det blir i Kansas fall rätt tradigt då mycket låter "likadant" med den, efter ett tag, ganska enerverande fiolen som ständigt inslag. Det blir lätt lite för mycket "runkande" och effektsökeri, istället för att tillföra något, helt enkelt.

Konklusionen blir att Kansas bör avnjutas i mindre doser än denna feta livedubbel. Det finns andra band som är mer intressanta men minst lika progressiva och lika melodiösa. Styx är ett exempel i samma generation, de har större spännvidd, är mer varierade och rockar hårdare rent generellt. Marillions åttiotalsplattor med teatraliska sångaren Fish i spetsen är ett annat. Slutligen är svenska A.C.T ett mer nutida exempel som förvaltat det progressiva arvet väl.

Dock ska sägas att musikaliteten bandet besitter är av yppersta klass. Av de gamla, fortfarande aktiva, progg och pomprock giganterna är det förmodligen bara Styx som kommer i närheten gällande precision och perfektion. Klanderfritt spel med grym leadsång av Ronnie Platt och körer som sitter som en smäck. Så... om du är ett inbitet Kansasfan kommer du förmodligen inte bli besviken, och självklart då ge ett mycket högre betyg än mig. Den nyfikne som gillar progressiv rock och/eller metal och inte är så bekant med Kansas kan med fördel också låna ett öra. Om du istället är mer strikt inriktad på melodic rock och/eller classic rock är det mer tveksamt om du har något här att hämta. 

Bästa spår: "Point of know return"
(“Leftoverture Live and beyond” släpps 3/11 via Insideout music)

Betyg: 4/10

Låtlista:

CD1
Icarus II
Icarus (Borne on Wings of Steel)
Point of Know Return
Paradox
Journey from Mariabronn
Lamplight Symphony
Dust in the Wind
Rhythm in the Spirit
The Voyage of Eight Eighteen
Section 60

CD2

Carry On Wayward Son
The Wall
What's on My Mind
Miracles Out of Nowhere
Opus Insert
Questions of My Childhood
Cheyenne Anthem
Magnum Opus
Portrait (He Knew)


Av: Peter “Amber St. Pete” Johansson

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar