fredag 16 mars 2018

Recension: No Hot Ashes - "s/t"



Debuterande veteraner känns som en träffande beskrivning på Nordirländska ”No hot ashes”. Bandet bildades redan 1983 och släppte singeln ”She drives me crazy” 1986. Mer material spelades in, men skivbolagsstrul resulterade i att det tänkta albumet arkiverades och bandet lades på is 1990.

Först 2013 träffades bandet igen för ett enstaka tributegig. Man fick mersmak, och snart var återföreningen ett faktum. Sedan dess har No hot ashes haft förmånen att spela på flera festivaler samt supporta storheter som såväl Aerosmith och Foreigner som Scorpions och UFO.

Albumet börjar trevande. ”Come alive” har i och för sig lite sköna keyboards som låter Aldo Nova och ”Good to look back” och ”Satisfied” ligger och puttrar i mittfilen. Tyvärr händer inte speciellt mycket vilket leder till att dessa tre spår känns rätt anonyma.

Fjärde spåret ”Boulders” är dock en mjuk och finstämd fullträff med sina sköna melodier. Tankarna går till Arena AOR som Foreigner och Survivor blandat med valfri amerikansk tvåloperasignatur från mitten av 80 talet. Här kan man också skönja en subtil nick mot landsmännen i Thin Lizzy.

”I’m back” har ett klassiskt och direkt igenkänningsbart riff. Här finns en påtaglig Airrace influens. Gitarrsolo och refräng är båda top notch. ”Over again” bjuder på en medryckande refräng, snygga gitarrstämmor och typiska AOR synthar.

”Souls” är melankolisk pudelrock/AOR med riktigt snygga körstämmor. Runaway (Bon Jovi), Get you on the run (Treat) och Separate ways (Journey) ligger nära i stil och sound.
”Running red lights” har albumets i mitt tycke bästa riff. En energisk avslutning med bra och lite annorlunda melodier.

Eamon Nancarrow är en skicklig sångare som klangmässigt påminner en del om Toby Jepson (Little Angels, Gun, Fastway). Han har alltså inte någon klassisk AOR röst á la Steve Perry eller Lou Gramm, men likafullt en ren kraftfull stämma som utan problem klarar hålla höga toner med kraft och pondus.

För dem som gillar sin AOR fast cementerad i åttiotalets mitt är denna platta mitt i prick. Söker du däremot mer moderna och äventyrliga tongångar är detta nog aningen för trist. No hot ashes presenterar således inget nytt, men en handfull habila kompositioner finns trots allt att finna här.

Bästa spår: ”I’m back”
”No hot ashes” släpps 23/3 via Frontiers och är producerad av Merv Goldsworthy och Pete Jupp.

Betyg: 5/10

LÅTLISTA
Come Alive
Good To Look Back
Satisfied
Boulders
I’m Back
Glow
Over Again
Jonny Redhead
Souls
Running Red Lights

Peter ”Amber St. Pete” Johansson

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar