lördag 15 september 2018

Konsertrecension: Jeff Lynne's ELO i Globen 12/9 2018



Så här tyckte DMB´s nye medarbetare Andreas Östlund om ELO´s spelning i Globen för några dagar sedan.

Senast Jeff Lynne var här med sitt ELO var för 36 år sen och även om jag teoretiskt hade kunnat var på plats, så var man inte det. Men idag så är jag oerhört glad att jag tog chansen den här gången, för man undrar om 70-årige Lynne kommer att komma tillbaka någon mer gång. Det har och är Jeff Lynne som har varit ELO eftersom att han skrev alla låtar och är i mitt och många andras tycke en av historiens bästa låtsnickrare och ett sound som är så självklart så att det aldrig råder något tvivel om när det är Jeff Lynne som har skrivit låtarna. Vem minns inte supergruppen Travelling Wilbury’s med Bob Dylan, Roy Orbison, George Harrison och Tom Petty. Där var samtliga andra herrar kanske mer kända en Lynne, men det var han som stod för låtarna, produktionen och ljudbilden.

Ingen av oss hade väl förväntat oss en vild rockshow men med låtar som tåls att spelas om och om igen så vevade ELO och oförglömlig kväll, som gav oss det vi hade hoppats på.

Standin’ in the rain, Evil woman, All over the world inleder och man är fullständigt knockad. Jeff Lynne är onekligen en av de största kompositörerna i modern tid och att dra paralleller med Abba, Beatles är oundvikligt och rent fantastiskt. Huvudpersonen själv står som fastspikad i golvet, men i övrigt så är showen snygg om än inte riktigt så spektakulär som man skulle kunna hoppats på.
Tiden går fort denna kväll, allt för fort inser man när orkestern kliver av scenen efter Mr Blue Sky. Man kippar liksom efter andan och vill verkligen inte att den här kvällen ska ta slut. Jag ser bröderna Ravelli kasta sig i armarna på varandra i ett fullständigt lyckorus. Vakterna försöker hindra den ålderstigna publiken att ta sig längst fram till scenkanten för att få se sin idol riktigt nära. Som brukligt nu för tiden, så är platserna längst fram för det fina folket som har betalat nästan galet mycket pengar och tycker att då behöver man inte ge en stående ovation utan vill helst fortsätta att sitta ner. Men när Jeff Lynne och gänget kommer in igen, så far samtliga upp från sina stolar och dansen är igång. Roll over Beethoven klockar väl in på sex-sju minuter eller nåt sådant men sen så är det slut. Trots glädjeruset så känns det onekligen lite snopet och kort. Vi ville ju ha så mycket mer, för vem vet om man någonsin kommer att få se Jeff Lynne och hans ELO någonsin igen? Nåväl, man får vara tacksam för att man ändå var här den här kvällen då den stora mästaren visade upp en del av hans låtskatt.

Betyg: 4

1. Standin’ in the rain 2. Evil woman 3. All over the world 4. Showdown 5. Do ya 6. When I was a boy 7. Livin’ thing 8. Handle with care 9. Rockaria! 10. Can’t get It out of my head 11. 10538 overture 12. Shine a little love 13. Wild west hero 14. Sweet talkin’ woman 15. Telephone line 16. Don’t bring me down 17. Turn to stone 18. Mr Blue Sky Extranummer: 19. Roll over Beethoven

Andreas Östlund

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar