fredag 7 september 2018

Recension: Treat - "Tunguska"



Iklädd ljusgula mjukisbyxor, matchande collegetröja, jeansväst, full av påsydda hårdrocksgruppsmärken och en hockeyfrilla med blonda slingor åkte jag in till Liseberg, en dag i början av maj 1986. Treat hade kommit till stan och jag med en kompis stod på främsta bänkraden och sjöng med!
Lite svårt att ta in tanken på att sitta här och lyssna på ett nytt album med dem 32 år senare.
Treat är ett band som bildades i början av 80-talet. De har stundtals tagit pauser och sedan återuppstått i olika skepnader.

Bandet består idag av:
Robert Ernlund, sång
Anders Wikström, gitarr
Patrick Appelgren, keyboard och gitarr
Jamie Borger, trummor
Pontus Egberg, bas (mannen vars hår jag länge varit avundsjuk på, men nu är avklippt!)

Tunguska är namnet på en enorm explosion mitt i Sibirien 1908, troligen orsakad av en meteorit. Ett genomtänkt och passande namn på albumet då musiken känns väldigt explosiv!

Låtlistan är:
Progenitors
Always have, always will
Best of enemies
Rose of Jericho
Heartmath city
Creeps
Build the love
Man overboard
Riptide
Tomorrow never comes
All bets are off
Undefeated

Plattan inleds med fullt ös och lite vikingavrål. Första låten är ett mycket bra inledningsspår som visar var skåpet ska stå och vad man kan vänta sig från övriga låtar. Kommande låtar rasar på i samma stil förutom en liten ballad i sista kvarten.
Treat har under de senaste åren karaktäriseras av massiva och häftiga intron kryddade med refränger som kan locka till skön allsång på förfesten. Så låter det även nu.
Deras musik formas mycket av fylliga syntar, driven bas och Roberts sång. Till detta kommer snyggt och skickligt spelade gitarrer tillsammans med ett trumspel som är levererat av en av mina absoluta favorittrummisar.
Det jag kan sakna är någon typ av överraskning. Låtarna är jättebra, men örat lär sig ganska snart vad som kan förväntas av kommande låt.
Det är svårt att plocka ut en favoritlåt, men Progenitors, Always have, always will, Best of enemies, Rose of Jerico, Build the love och Riptide är riktiga höjdare.
Tunguska en hyfsat jämn och mycket välskriven platta med stor energi som jag tror att fler än bara inbitna Treat-fans kommer gilla!

Musikens energi gör sig sannolikt ännu bättre live. Det tänker jag ta reda på i november när de återigen kommer till stan för en spelning.

Jag kan verkligen rekommendera skivan och försök pricka in någon av deras konserter i höst!
Vi kanske ses?

Betyg 8/10

Joakim Strångert

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar