torsdag 13 september 2018

Recension: Uriah Heep - "Living the Dream"



Jag hade svårt att tänka ut en bra och klatschig början på denna recension och valde till slut att bara inleda det hela med ett par nyckelord som jag tycker representerar det jag har lyssnat på - varierat, basigt, old school och “första-halvan-är-bättre-än-den-andra-halvan”.

Jag har aldrig riktigt lyssnat på Uriah Heep så detta var en spännande genomlyssning då jag inte hade några förutbestämda tankar om dem och hur denna skiva borde låta. Det som slog mig först var hur pass old school musiken kändes med paralleller till bland annat Yes och Deep Purple. Detta är egentligen inte så konstigt då bandet släppte sin första skiva 1970 och Living the Dream är deras 25:e i ordningen. Det glädjer mig att den äldre typen av progressiv hårdrock lever kvar på det här sättet då den fungerar som en frisk fläkt gentemot de mer moderna stilarna.

Förutom att låta lite old school så var det ovanligt att höra en bas så här pass högt upp i mixen. Vanligtvis brukar basen mest finnas där för att fylla ut, men här har den snarare ett eget liv där den ibland dominerar på flera ställen. Jag är inte helt hundra på hur jag känner angående detta. Det blir en spännande effekt ibland och andra gånger blir den aningen för dominerande och en nackdel utifrån låten som helhet. Förutom att basen varierar på skivan så tycker jag att stilen på låtarna också gör det. Alla har visserligen en viss progressiv underton, men sedan kan låtarna gå från att fokusera på stämsång à la Yes till att mata på med ett riff som om de vore Iron Maiden. Då och då visar de prov på ett lite modernare tänk också där jag tänker på Saffire och deras melodiösa hårdrock.

Den första delen av skivan (de första fyra låtarna det vill säga) är definitivt skivans höjdpunkt. Den femte låten, ‘Rocks in the Road’, är skivans längsta låt på över åtta minuter, vilket brukar vara ett tecken på att jag kommer gilla den. Men tyvärr blev det inte så. Även fast låten inte är dålig så tycker jag att den saknade en viss fingertoppskänsla gällande komposition och struktur som jag tror sedan påverkade resten av albumet till det sämre. Då är det tur att den sista låten, ‘Dreams of Yesteryear’, lämnar lyssnaren med en positiv känslan åtminstone. Speciellt outrot på låten rundar av allt på ett tillfredsställande sätt med ett långt instrumentalt parti som i alla fall får mig att luta mig tillbaka för att njuta av.

Bäst på skivan: ‘Take Away My Soul’
Betyg: 7/10

Låtlista:
01. “Grazed By Heaven”
02. “Living the Dream”
03. “Take Away My Soul”
04. “Knocking At My Door”
05. “Rocks in the Road”
06. “Waters Flowin’”
07. “It’s All Been Said”
08. “Goodbye to Innocence”
09. “Falling Under Your Spell”
10. “Dreams of Yesteryear”

//DavidHGG

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar